Hej Karin Wendin, professor i mat- och måltidsvetenskap och aktuell med en bok om seniormat. Kan en matningsrobot verkligen förhindra undernäring bland äldre?
– Det finns många tekniska hjälpmedel för äldre – allt från pipmuggar till robotar. Roboten kan vara en pusselbit, men för medierna är det just den som blivit uppblåst. Boken pekar på att det finns ett stort spann av hjälpmedel. Dessutom måste ju maten anpassas så att den blir protein- och energität. Konsistensen måste också funka, många äldre har ju till exempel svårt att svälja. Det är ett pussel som består av flera delar.

Är matningsrobotar verkligen rätt väg att gå?
– Den här roboten, Bestic kallas den, är inte en ersättning för en person som kommer och pratar med dig, den är ett avancerat hjälpmedel som du kan styra med en joystick eller ögonrörelser så att du kan äta när och var du vill, istället för att behöva känna att du måste tugga och svälja i den takt som någon som matar dig önskar. En av grundarna ville kunna gå ut och äta med familjen på en restaurang, utan att tvinga dem att mata honom. Tack vare roboten kan han nu sköta måltiderna själv. Det handlar rätten om att bestämma över sin egen måltidssituation.

Varför är så många äldre personer undernärda i överflödets Sverige?
– Det är en stor och komplex fråga och det finns många svar på den. Bland annat är det så att tugg- och sväljfunktionen försämras när du blir äldre, i synnerhet om du har en neurologisk sjukdom. Likadant kan det vara svårt att äta om du är väldigt skakig. Du får också ett försämrat lukt- och smaksinne – det ligger mycket i det där med att ”det smakade bättre förr”. Sen är ju många äldre ensamma, då är det inte lika roligt att äta. Även sådant som läkemedel och olika livsstilsfaktorer kan påverka aptiten.

Var är problemen störst, i hemmen eller i seniorboendena?
– Det går inte att svara på för mörkertalen är jättestora, det görs inga systematiska undersökningar bland dem som bor hemma. Men när man kommer direkt från hemmet till boendet är man ofta ganska risig, jag har sett siffror på att uppemot 75 procent av de här personerna är undernärda. Svälten börjar i hemmet.

Jag har besökt en hel del seniorboenden under arbetet med White Guide Senior och jag har knappt sett en enda undernärd senior…
– Det säger mycket om vad maten och miljön kan göra! Det finns boenden som gör ett fantastiskt jobb, men det finns andra där det är rent skrämmande dåligt. Jag har själv varit på en hel del som så att säga har haft förbättringspotential. Det har kanske handlat om att personalen inte försökt truga om de gamla inte velat äta, utan bara sagt att ”jaha, du vill inte ha någon mat”, och tagit bort brickan. Eller att det stått fullt av medicinburkar på bordet. Man har inte riktigt brytt sig, helt enkelt.

Så hur skapar vi likvärdiga och på alla sätt goda måltider åt varenda en av våra äldre?
– Sedan 2015 finns det tvingande föreskrifter från Socialstyrelsen om förebyggande av och behandling vid undernäring. Problemet är att det inte görs någon uppföljning. Det finns 244 kommuner i Sverige och det fungerar på 244 olika sätt. Jag vet till exempel att Kävlinge kommun är väldigt progressiv och det finns säkert många fler, men på andra håll kommer matdistributören och ringer på dörren, sen hänger det en påse på handtaget. Påföljden måste vara kännbar för de kommuner och vårdinstitutioner som inte sköter sig. Men jag måste ändå säga att det går framåt!

Kan du berätta om din nya bok?
– Den heter Mat och måltidsteknik för ett hälsosamt och oberoende åldrande och är skriven på ett väldigt enkelt sätt för alla som vill få en inblick i mat till äldre, till exempel anhöriga eller vårdpersonal. Boken är en sammanfattning av ett större projekt som finansierades av familjen Kamprads stiftelse, ett samarbete mellan Högskolan i Kristianstad som jag själv är knuten till, Linnéuniversitetet och Mälardalens högskola.

Hur kom du in på det här med seniormåltider från början?
– Jag är kemist i botten och jobbar framför allt med att maten ska smaka och lukta bra och vara lätt att svälja. 2001 disputerade jag på smak- och aromämnen men ganska snart kom jag in på mat för äldre. Några år senare jobbade jag på ett forskningsinstitut där vi hade stora EU-projekt om mat för äldre. Det började med den nedsatta förmågan att känna lukt och smak, sen kom vi mer och mer in på sväljsvårigheter och konsistensanpassad mat.

Ett annat, stort problem är ensamhet. Det kan vara väldigt tråkigt att äta själv.
– Ja, och här måste man titta på många olika lösningar för alla är ju individer. Men det kan handla om att öppna fler seniorrestauranger, att som i Kävlinge införa konceptet Måltidsvänner eller att göra det möjligt att äta tillsammans över Skype. De flesta tycker att det är trevligt att träffa folk och att få en måltid som man kan njuta av, med många valmöjligheter.

Många seniorer är rädda för att ”hamna på hemmet”. Har de fog för rädslan?
– Det är ingen enkel fråga. En äldre person har ju sitt liv hemma och på ett boende tappar man lätt den här hemkänslan. Att satsa pengar på hemvård och hemtjänst är absolut inte fel! Verkligheten för dem som jobbar där är dessutom ofta hård och eldsjälarna borde lyftas fram mycket, mycket mer. Vi vet också att man, om man är dement, i allmänhet mår bättre i sitt eget boende. I gengäld får man ju mat och omsorg på ett boende, och någon som tittar till en hela tiden. Det är framför allt väldigt viktigt att försöka ta reda på vad den äldre vill och försöka följa denna önskan.